|
Minna Vadsager.
Jag tillhör dem som har varit med hundar sedan barnsben.
Träna hund började jag med som 13 åring med schäfern Jennie.
Jag började som hjälpinstruktör på SBK Göteborgs avdelningen och utbildades
till SBK instruktör B och A på GMBK. Jag hade förmånen att ha Anna Lena Wendt och
Mia Umeraus till lärare. Båda mycket kunniga och då nyutbildade lärare inom
hundtjänst. Det var ett mycket trevligt gäng som gick handledare, instruktör B och
A ihop och lärde av varandra. Som SBK A instruktör har man lärt sig om
bl.a. hundars inlärning, lydnad, bruksgrenarna spår, skydd, sök och rapport.
Jag har alltid varit mycket intresserat av hundars mentalitet och blev ganska
tidigt mentalfigurant, d.v.s. att man är figurant på
mentalbeskrivningar och korningar. Jag blev utbildad av bl.a. Ankan Edoff som
jag tycker är
otroligt duktig. Det var mycket lärorikt att se olika hundars
reaktioner på banan, kullsyskon som reagerade mycket olika beroende på uppväxt
och miljö. I en period var jag ansvarig för Rasutvecklingssektorn på SBK
Göteborgsavdelningen. Bra domare och trevliga människor runt om gjorde detta
till en bra erfarenhet.
Ganska snart blev jag intresserad av klickerträning då jag hade förmånen att
möta människor som hade börjat med detta. Då Marie Fogelquist var på besök på
klubben blev jag "såld" på detta träningssätt: Att låta hunden tänka själv
och skippa strafftänkandet.
Jag var deltagare på Marie Fogelquists första pilotkurs där vi klickertränade
höns. Fast egentlig var de inte mycket mer än kycklingar! Det var väldigt lärorikt
och gav blodad tand! Jag gick ganska snart steg 2 hos Marie.
Senare såg jag en annons i
tidningen Canis, där Kina Molitor anordnade en problem-hundscamp på Västra Å med
Turid Rugaas. Det verkade väldigt
intressant. Jag anmälde mig till denna 5-dagars kurs och drog iväg. Kursen ändrade
min syn att se på hund väldigt mycket.
Den gav
många fler verktyg på hur man hjälper hundar med olika problem - istället för diverse
"symptom-behandlingar" berättade Turid om hur man går in på problemets kärna
och åtgärder det för att sedan hjälpa hunden att komma tillrätta.
Turid skulle just då börja sin första svenska hundtränar-utbildning i Dals
Ed. Innan jag åkte hem från kursen i Västra Å hade jag anmält mig till
hundtränare- utbildningen som tog ytterligare 1 1/2 år att genomföra. Jag är nu
"Internationell hundtränare" och medlem i PDTE (Pet Dog Trainers of Europe) och medlem i IMMI.
Båda dessa instruktörsföreningar är för instruktörer som jobbar med
individanpassade metoder utan våld.
På vägen har jag hunnit med etologiseminarier med Lars Fält, föreläsningar
med Kerstin Malm och Runar Næes, kurs med René Sjögren,
spår med Anne Lill Kvam, gruppsykologi, pedagogik, cirkelledarutbildning och mycket mer.
I 2007 var jag hos Terry Ryan i USA, en otrolig kunnig och karismatisk person!
Jag tror inte på straff i vanlig bemärkelse. Det är ett faktum att det går
att träna hund på det "gamla sättet" det vill säga att tillföra hunden smärta
eller obehag vid ex. koppelkorrigeringar eller annat som gör hunden rädd för att
göra fel - men vad är målet? Vill man ha en hund som gör som man säger för att
den vill undvika obehag eller vill man ha ett förhållande som bygger på respekt,
tillit
och sam-arbete? För mig är valet lätt. På mina kurser lär man sig att
kommunicera med hunden och belöna det beteende man vill ha. Ett beteende som
belönas upprepas. Straff för mig innebär att man tar bort något som hunden vill
ha - man tar bort möjligheten för hunden att få belöning. Detta sättet fungerar
minst lika bra och bygger på förståelse och respekt.
Min inriktning är hundars beteende och att jobba med hund. Jag tror på livslångt lärande - både för människa och hund.
Aldrig vet man allt.
|
